En sak till...

...innan jag stänger locket på datorn, oj då, idag var det visst lite fart på mig ändå, jag är inte precis högfrekvent i mitt bloggande;)
Lite kallt om fötterna, det har ju varit en dag som gjort mig till stugsittare, åtminstone tillfälligt.
Naturen har vaskats riktigt ren, gardinerna fladdrar för vinden, klockans pendel orkar inte stå emot, den stannar och hostar till, jag får hjälpa den på traven och så går den igen, i ett nytt försök att trotsa korsdraget.
Och då tänker jag på hur fantastiskt det är med våra årstider, våra skiftningar i väderlek och hur ont det gör i lederna när vädret leker kurragömma med oss.
Men vackert är det, när himlen antar en mörkgrå färg som får mig ruska lite på mig och tänka att det vore nog inte så dumt att köpa gummistövlar och regnrock, sydväst och ett glatt humör. (Det sista kan man förstås inte köpa för pengar)

Kors och tvärs!

Oj så det regnar, på tvären, fascinerande!
Jo, jag sitter här och blir smått sentimental, har fastnat för de norska avsnitten efter Unni Lindells böcker och så far jag bakåt i tiden längs minnenas allé, den norse polisen heter Cato i förnamn och det hette min "första kärlek" också. Jag var väl runt 9-10 år, vi campade i Vargön och jämte oss tältade en familj som åkte motorcykel med sidovagn, deras son hette Cato och vi hade så roligt tillsammans, jag fick åka i sidovagnen och var lycklig som ett barn. Just ja, jag var ett barn då, ja ٩(-̮̮̃•̃)۶
Jag minns att Catos mamma sände ett foto och ett brev framåt hösten och jag måste leta, jag vill så gärna hitta det, men risken finns förstås att det är borta efter mer än femtio år.

Tänk vad minnena gör sig påminda så här långt efteråt, fast jag har glömt vad jag åt till middag i går ;))
Trevlig helg, mina vänner, håll fötterna torra!

Nu tänker jag lite igen...

När det är så där förskräckligt varmt så slutar min tankeverksamhet att fungera, det blir som en röra i skallen och jag orkar inte engagera mig i nyhetsflödet. Jo, jag läser och förstår det jag läser men jag ger mig inte på någon djupanalys precis. (Som om någon nu frågat efter det)
Men nu är det ju svenskt sommarväder och det medför att jag reagerade väldigt starkt på Uppdrag granskning häromkvällen, om en väldigt hård kampsport (sport???) där det är tillåtet att sparka och slå på en liggande motståndare, bland allt annat grymt som får ske inom ramen för denna sport, MMA, godkänd som sport av Riksidrottsförbundet och således får rejäla ekonomiska bidrag till verksamheten.
Och så förfasas vi och förundras vi över det eskalerande våldet,  sparkar och slag på liggande offer ute på gatorna, människovärdet har förminskats till noll.
Jag är måhända gammal och glömsk men jag vill ändå påstå att så var det inte förr, och nu förvånar det mig inte att det "orena" slagsmålet blivit så vanligt.
Våld föder våld, är det någon som vill säga emot mig?

Med risk för upprepning...

Det finns ord och dikter, skrivna så de går direkt in i hjärtat, i alla fall mitt, denna gamla indiska dikt av okänd författare är en av de finaste jag vet, att leva efter de kloka orden räcker långt:

Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din.
Gårdagen föll ur Dina händer, den kan inte få mer innehåll än Du redan har givit den.
Morgondagen vet Du ingenting om.
Men dagen idag, den har Du.
Använd Dig av den.
Idag kan Du glädja någon.
Idag kan Du hjälpa en annan.
Kanske Dig själv.
Dagen idag är en märklig dag.
Den är Din
 

Tack, tack, tack! ♥

Så många fina tips jag fått, tack alla goa vänner för inlägg och mejl.

Nu har jag en liten lista att gå efter:
Verbena
Begonia
Lobelia
Tagetes
Flitiga Lisa
Lyckliga Lotta
Fuchsia
Primula

Det ser i alla fall ut som nästa sommars gårdskrukor är räddade, men i år vete sjuttsingen, vi har bytt ut några gånger så det börjar bli lite väl dyrt, det får bli som det blir.
Tror jag.
Varmt tack! ♥Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ♥

Städning på G. Lite, i alla fall, det är ju fortfarande rätt varmt så orken är inte på plats;))

Rådgivning önskas!

Vi har några krukor stående utanför vår port där vi försöker hålla fint och blommigt för oss boende, tyvärr är det  ingen sol där, alltså svårt att hitta rätt i blomsterutbudet. Det är Richard och jag (läs Richard, jag bidrar med kaffe och uppmuntrande tillrop) som sköter dessa krukor. Den Nemesia som ståtar så praktfullt på vår egen balkong, den stackarn är grön, inte mycket blomfägring där precis, sen den vita margueriten, inte heller den trivs i den mörka vrån som erbjuds vid porten.
Så min fråga till mina nätvänner med gröna fingrar, vilka blommor kan tänkas trivas i ständig skugga?

En ny favorit!

Här är min nya älsklingsblomma, Nemesia, blommar frodigt och länge. Den finns i flera färger så nästa sommar lär jag få gå på jakt för den är verkligen grann, vill ha den i flera krukor, flera färger. Goa vännen Bimban hittade en superbra länk där jag bara försjunker i drömmar om frösådd till nästa sommar.



Nemesian är en helt ny bekantskap för mig men så är jag inte heller någon blomsterkunnig person, jag bara älskar dem och det räcker tyvärr inte alltid;))
Annars har ju blommorna inte farit så väl i sommarsolen, en del tål värmen mer, andra mindre, precis som vi människor.